Bröstcancer är den vanligaste cancerformen och en av de främsta dödsorsakerna bland kvinnor i världen. Utvecklingen och förloppet av bröstcancer påverkas av många faktorer. Östrogen signalering och östrogenreceptorn (ER) är inblandade i att främja utvecklingen av bröstcancer hos de flesta kvinnor. Anledningen till detta är att bröstcancer hos människor i huvudsak börjar som östrogenberoende. Medan äggstockarna är den huvudsakliga källan till östrogener hos kvinnor före klimakteriet, är den huvudsakliga källan till cirkulerande östrogener efter klimakteriet aromatiseringen av androgenerna androstendion och testosteron från binjurar och äggstockar till östrogener.

Aromatas är en medlem av superfamiljen cytokrom P-450 (CYP). Cytokrom P450 (CYP)-enzymerna finns huvudsakligen i levern, binjurarna och fettvävnaden och ansvarar för denna reaktion. Idag finns det olika endokrina strategier för behandling av hormonkänslig bröstcancer, bland annat antiöstrogenerna tamoxifen och fulvestrant samt tredje generationens aromatashämmare (AI), t.ex. letrozol, anastrozol och exemestan.

Exemestan är den enda steroida aromatashämmaren av 3:e generationen och används i alla behandlingsmiljöer för bröstcancer, inklusive kemoprevention. Vid metastaserande sjukdom har den undersökts ingående som första linjens, andra linjens och tilläggsbehandling. Dessutom är det nu registrerat för behandling av postmenopausala kvinnor med avancerad östrogenreceptorpositiv bröstcancer vars sjukdom har fortskridit efter antiöstrogenbehandling. Exemestan utvärderades inledningsvis i kliniska studier som en tredje linjens behandling av metastaserande bröstcancer, och uppvisade en meningsfull antitumöraktivitet hos patienter som tidigare behandlats med tamoxifen, megestrolacetat och NSAI.

Flera studier har visat att exemestan är överlägset i fråga om tid till tumörprogression (TTP) och total överlevnad (OS) jämfört med megestrolacetat hos patienter med tamoxifenresistent sjukdom. Exemestane godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA i oktober 1999 och kan användas för behandling av avancerad bröstcancer hos postmenopausala kvinnor vars sjukdom har progredierat efter behandling med tamoxifen. Exemestan är också godkänt för tilläggsbehandling av postmenopausal tidig bröstcancer, antingen som inledande monoterapi i 5 år, som byte efter 2-3 års tamoxifenbehandling eller som förlängd behandling utöver 5 år för tilläggsbehandlingen. Aktuell forskning har också visat en gynnsam effekt hos unga premenopausala patienter med tidig bröstcancer när läkemedlet administreras tillsammans med ovariesuppression. 

Exemestane for breast cancer prevention

Chemoprevention of breast cancer is an effective strategy to reduce the chances of this disease in women at-risk group. The first agents to show a significant chemopreventive effect were the SERMs tamoxifen and raloxifen. An updated complex analysis of all SERM prevention trials showed that all of them can reduce the incidence of breast cancer in high- and average-risk women, an effect that is sustained by a reduction in ER-positive invasive breast cancer.

A randomized controlled trial evaluated the administration of Exemestane to postmenopausal women who had an increased risk for breast cancer. A total of 4,560 women (median age: 62.5 years; median Gail risk score: 2.3%) were randomly assigned to utilize either Exemestane or placebo. At a median follow-up of 35 months, eleven invasive breast cancers were detected in the group assigned to Exemestane and in 32 of the group assigned to placebo, with a 65% relative reduction in the annual incidence of invasive breast cancer. Side effects occurred in 88% of the Exemestane group and 85% of the placebo group. There weren’t detected significant differences between the two groups in terms of skeletal fractures, cardiovascular events, other cancers, or treatment-related deaths.

In conclusion, that must be said, that Exemestane can be considered an effective and well-tolerated endocrine treatment option for all stages of breast cancer.